karolafors.blogg.se

Tänk att vi helt enkelt fick de BÄSTA skatorna på vår gård och i vårat kvarter !!! Inga sådana där som sliter och drar i sopor och ställer till. Nej , prydliga kloka fåglar med ståtligt glimmande dräkt. Inget skvättbajsande som från björktrasten och sidensvansarna. Inga idiotiska kamikazekrashar i fönsterrutor som småfåglarna och kajorna. Kajorna förresten är nog värst! Ett evigt bajsande på uteplats och på ev kvarglömda sittdynor.

 

Nej kloka skator ska man ha! Jag tror att vi har vår fd. granne Elsa Aspbäck att tacka för det. När vi för 20-talet år sedan flyttade hit så bodde Runar och Elsa Aspbäck på andra sidan vägen. Ett väldigt trevligt och gemytligt gammalt par. Redan tidigt noterade jag att det var många skator och skatbon runt omkring i vår tall och i grannarnas. Det gick några år så avslöjade Elsa att hon brukade mata skatorna på deras baksida med matrester. Är hon inte klok!! tänkte jag. Dra hit skatorna!!! Länge tänkte jag så, tills jag en dag noterade att skatorna här runtomkring inte betedde sig som skatorna gjorde på Haga där vi bott tididgare.

 

 

Här är skatorna helt enkelt väldigt väluppfostrade och trevliga! De kommer och hälsar när gårdfolket kommer hem, men de kan kraxa lite mot främmande och katter. De sliter aldrig ur soppåsar. Ibland ställer jag ut återvinningspåsarna och låter dem stå onödigt länge och tänker att nu får jag nog plocka spridda sopor, men icket! Allt är frid och fröjd.

Jag tror att det är Elsas kärlek och omtanke som har spridit sig och förstärkts, skatgeneration för skatgeneration. De vet att mat finns, de behöver inte knycka. De vet att de har ett tryggt bo i Sembratallarna att flytta in i, varje år. Jag kan avslöja att de blev lite oroliga och kraxade vilt då vi sågade ner pilträden berdvid. Men med några lugnande ord att vi skulle låta deras träd vara kvar så stillade de sig.

 

Visst har ni hört om när en av skatorna hamnade inne i vår tvättstuga? Den som hade åkt hela vägen ner genom skorstenen och in i källaren via ventilationsluckan och som vi räddade? Inte? Ja den skatan blev en god vän som tittar till mig då jag siter på uteplatsen. Den historien får vi ta någon annan gång.

 

Hur som helst så grubblar jag nu på hur det skall gå för framtida generationers skator? Runar och Elsa har båda flyttat till himmelen där de med vita vingar flyger. Vem skall nu hjälpa dagens skatföräldrar att föra detta fina arv vidare? Jag måste erkänna att det har hänt att jag har ställt ut ex gammalt flottyrfett i vintras. Men jag törs inte avslöja det för våra nya unga grannar. De tror väl inte att jag är klok!! Dra hit skatorna!!!